Det finns inget vackert med sorg

27 Nov

Sorg är inte vackert. Det är kyla in i benmärgen. Isande vindar och sömnlösa mörka nätter. Det är kanske därför jag fotograferar min mat. Turkost glittrande vatten och vackra skrattande barn.

Ett hjärta med tryck av två handflator pryder väggen i min sons rum. Min mamma och min son. Ett minne från allahjärtansdag på dagis. 

2 veckor tid kvar. Så sade läkaren i maj. Jag satt på sjukhuset varje dag. Ibland fick man ingen kontakt. Ibland kom det några ord. På kvällarna sprang jag ikapp mina känslor. Vid tre kilometer ungefär kom tårarna, vid fem kilometer hoppet och vid 8 kilometer var jag klar för dagen.

2 veckor blev 3 veckor, och 4 och 5. Det var ett oändligt kaos med sjukhus och läkare och känslor. Och en dag i juni fick vi veta att operationen som var omöjlig att göra skulle genomföras som ett test.

Det var en dag i juli som vi fick veta att allt gått som planerat. Dock var det förlamning, och delvis tappad tal- och skrivförmåga. Men det som skulle varaomöjligt hade skett. De hade fått bort hela tumören.

I augusti hade vi kommit så långt att vi inte behövde sjukhuset längre. Jag och mina bröder delade upp dagarna i tre turer. Injektioner morgon och kväll och till dagen hjälp med maten. Jag satt och skrev ansökningar sent in på natten. Kopierade hutlösa mängder bilagor. Satt och knäppte 70 samtal för att komma fram till socialhandledare just under de där 60 minutrarna telefontid. 

Men vi klarade det och blev beviljade en personlig assistent och några övriga bidrag och livet rullade på. Allt var bra och rehabiliteringen funkade.

För dryga tre veckor sedan på cancerkliniken fanns inga tecken på cancer någonstans. Vi planerade simmande och annat kul.

Men. För två veckor sedan åktes det ambulans igen. Nya tumörer hade uppenbarat sig. De har fört med sig talförmågan. 

Nej. Det finns inget vackert i sorg. Inget.

  

Annonser

6 svar to “Det finns inget vackert med sorg”

  1. danni 28 november, 2015 den 03:59 #

    Stora styrkekramar till dig och familjen! ❤

  2. Hanna 28 november, 2015 den 08:46 #

    Det är så orättvist. Stor kram.

  3. Linda /Snigeln Harald 28 november, 2015 den 08:05 #

    Ojnej, vad tråkigt att höra. Och den där bergochdal-banan måste ju vara helvetisk att befinna sig i, att det än går bättre och man börjar kanske hoppas lite, och så är det nästa dag ett djupdyk i eländet igen. Fy fan. Ta hand om dig.

  4. Krista 28 november, 2015 den 08:54 #

    Kramar och ork till er ❤️

  5. Sandra 4 december, 2015 den 06:09 #

    Nämen usch så det låter tungt! Kämpa på, kram

  6. Annia 9 december, 2015 den 08:34 #

    Kram❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: