Äntligen fredag. Eller?

16 Okt

Den där känslan när kollegorna frågar hur helgen gick och vad man sysslade med och man svarar inget speciellt och de svarar vad skönt att bara vara ibland. Då svarar man bara mmm fast egentligen så gick det ju till så här:

Fredag: Är ensammed barnen så hämtar dem från dagis med buss. Äter en glass i solen eftersom det är soligt och fredag. Går in och barnen målar med fingerfärger. Fixar mat under tiden (läs: kokar spagetti eftersom min sambo lyckligtvis fixat såsen klar dagen innan). Det är målfärg överallt. Putsar och tvättar ganska länge. Tömmer diskmaskinen och fyller på den med högen som står och väntar. Avbryter sysslan kanske sju gånger för konflikthantering syskonen emellan. Byter blöja och torkar rumpor och sätter på en maskin byke. Poppar popcorn och sätter på barnprogrammen, sitter mellan barnen och kollar på buu-klubben och bolibompa. Dansar drakens dans med 2-åringen. Hänger uppbyke och lovar att 4-åringen får se på familjen Rysberg om han borstar tänderna snällt. Läser bara en godnattsaga eftersom det är senare än vanligt ikväll. Det blir skrik. 2-åringen vägrar sova och håller låda i en timme åtminstone. Vaknar själv med ett ryck kl.22 och tänker att jag nog få ta netflix och ett vinglas en annan kväll. Stupar i säng kl.22.10 vaknar x antar gånger av barnen under natten.

Lördag

6.30 är det morgon tydligen. 2-åringen har varit arg under natten av okänd orsak. Stiger upp, serverar morgonmål och knäpper på tv:n. Duschar när jag sett till att barnen är på skillda våningar. Tillreder dagens lunch klar kl.08. Hoppar på cyckeln med barnen kl.09 och levererar matportion till min sjuka mamma och övertalar henne att be hennes assistent att ta henne till parken dit vi är påväg. Ser en räv med barnen som vi beundrar. Hänger i parken en evighet. Tvingar skrikande 2-åringen i barnsitsen och åker hem. Kokar snabbris medan barnen gnäller över sin hunger. Äter. Putsar upp en miljon risgryn från golvet. Knäpper på film åt 4-åringen och går och lägger 2-åringen för dagssömn. Slumrar till för 10 minuter. Ögonen svider men städar undan maten och leker med 4-åringen. Yngre barnet vaknar vi kastar middagen i ugnen och bykar och jag försöker övertala barnen att snällt klä på sig för att gå ut en sväng. Är svintrött. Klär på tre personer tar ut maten ur ugnen och lovar att vara en Dino som jagar barnen om de hjälper att bära ut lite sopor. 2-åringen balanserar tre våningar ner med en mjölkkartong under armen, den äldre med en pizzakartong. Sedan leker vi Dinosaurie, bygger i sandlådan och tar en promenad till butiken efter en tripp. Noterar att grannen ser ut att ha fest. Går in och äter middag. Klått, putsa, diska, allt det där om igen. Slänger oss på soffan. Noterar oljud i trappan. Öppnar dörren och inser att grannens teini kanske spelar korgboll inne. Låter saken vara, klockan är trotsallt bara 18. Pynjar på hemma, serverar kvällsbit hör att festen har gått överstyr hos grannen. Lämnar barnen framför i-paden och öppnar dörren till trappan men drar den snabbt fast igen. Tar min telefon trycker färdigt 112 tar nyckeln och skorna på samtidigt som jag öppnar en annan granne sin dörr och går och kör ut halva gänget medan jag väntar med hjärtat i halsgropen. Festen är över. Klockan är kanske 19.30. Barnen sitter lugnt vid ipaden. Kollar ännu att ungdomarna gått sin väg medan adrenalinet pumpar i ådrorna. Kvällsrumba. Skall bli skönt med lite egentid efter att barnen somnat. Vaknar med ett ryck kl. 21.30isch. Ringer sambon och berättar om kvällen. Ser ett avsnitt av orange is the new black som blivit på hälft. Somnar. Vaknar 02.10 av konstig gråt och hosta. Inser att 2-åringen fått ett falskt krupp anfall. Öppnar frysen, försöker låta henne andas den kalla luften. Hittar en gammal nappflaska som jag fyller med iskallt vatten som hon dricker några klunkar av. Vankar runt och försöker lugna. Andningen piper men hon somnar om. Jag ligger vaken och funderar vad sjutton jag skulle göra om jag var tvungen att åka in med henne. Väcka  4-åringen och bära dem båda 3-våningar ner? Ringa ambulans och ta båda med mig? Jag blir otroligt medveten om sårbarheten i situationen. Inser att vi inte har någon hjälp som är nära till hands. Klockan är 04. Vid någon skede tassar 4-åringen in brevid oss. Vi sover lyckligtvis fram till 07.15!

Söndag:

Morgonmål och annat typiskt. Minns inte riktigt. Bykar igen. Klär på motvilliga 2-åringen. Går ut, leker dinosaurie men orkar inte springa så bra idag. Får ihop en dryg timme utomhus. Värmer gårdagens mat till lunch. Försöker lägga 2-åringen för dagssömn, plötsligt vill 4-åringen vara med och springer fram och tillbaka medan mina nerver börjar vara slut. Den yngre somnar, jag slumrar till. När jag vaknar har sambon kommit hem. Går ner och lägger mig en stund. Betalar räkningar åt min mamma och för upp kvällsturerna inför nästa vecka för hennes kvällssprutor. Försöker samla mina tankar lite inför måndagens kuuleminen. Lyckas inte. Syskonbarnet säljer jultidningar från tre olika förlag, kollar snabbt igenom länkarna. 2-åringen vaknar. Vi bestämmer oss för att beställa pizza till middag. Tar med mig 4-åringen på länk. Han på pukyn jag joggandes. Efter 6-minuter faller han och skrapar upp händerna. Der blir ändå nästan 3km trots olyckan. Duschar. Rensar klädskåp tillsammans med 4-åringen som bestämt berättar vad han gillar (det mesta) och vad man får rensa bort. Fyller i blanketter inför rådgivning för äldre barnet. Vi äter pizza, plockar undan, tar fram kläder för morgondagen. Barnen slänger omkring ris på golvet ????!!! (Som jag glömt fram på diskbordet efter lunchen. Jag exploderar totalt. Sitter och plockar jäkla nertrampade risgryn från golvet i en evighet. Tvättar hår (bara på yngre barnet, äldre vill ha pappa), klipper naglar och plockar undan efter kvällsbiten. 4-åringebn läser många sagor med sin pappa. Jag läser en saga med 2-åringen och hon läser några böcker för mig. Sambon lägger barnen. Jag plockar ögonbryn och slänger mig på soffan. Så jäkla skönt att slippa lägga barnen ikväll. Orkar dock inte göra något. Tänker på hur skönt det är att vi är två vuxna här hemma igen. Slut på helgen.

Ja verkligen skönt att ”inte göra något” ibland. Eller hur var det nu egentligen?

Annonser

8 svar to “Äntligen fredag. Eller?”

  1. http://muffinaround.com 16 oktober, 2015 den 02:37 #

    Vilken klippa du är! ❤

    • pompolina 17 oktober, 2015 den 11:08 #

      Tur att man inte alltid är ensam ❤️

  2. Sandra 18 oktober, 2015 den 03:47 #

    Huh låter hurja! Jag känner nog oftast mig otrygg ensam kvällstid med barnen. Behöver den andra som moraliskt stöd. Skönt att gå o vila nerverna på jobb efter höstlivet.Du är en tuff brud, kämpa på!

    • pompolina 29 oktober, 2015 den 02:21 #

      Jo, kvällarna är ju nog då som alla bara är trötta… Men verkligen skönt att vila nerverna på jobbet som du säger 👌🏻

  3. ingelarudhberg 18 oktober, 2015 den 06:45 #

    Åh fy piiip! Känner med dig. Jag älskar när maken är hemma och kan ta en läggning och att man själv får tänka en tanke klart, om en bara en tanke. 😉
    Bra kämpat av dig!! Välkommen vardag med dagis som barnen trivs på och var de får leka och springa av sig. 😉

    • pompolina 29 oktober, 2015 den 02:22 #

      Tack, och visst är det skönt när man kan slippa läggandet ibland. Har nu varit 4 dagar hemma med sjuk 4-åring och jag Väntar med iver att få åka på jobb imorgon…

  4. Hanna 25 oktober, 2015 den 11:39 #

    Känner igen mej! Det borde inte heta mammaLEDIG det jag är för tillfället, för det är det inte… Du är superwoman vet du. Eller alla mammor är! Och ja tänk på de som drar rumban själv alla dagar. Hua!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: