Om att balansera på en tunn lina

2 Apr

Danni skriver om tvåbarnschocken och den totala utmattningen som den kan föra med sig, och det är fortfarande så nära att jag får hjärtklappning när jag läser hennes text.

Jag är fortfarande delvis inne i dimman, men på bra väg ut. Ändå reser sig håren på armarna när jag tänker på den tiden då jag ofta var ensam om kvällarna med en knappt 2-åring och ett kolikbarn som bara skrek och skrek och skrek. De där kvällarna som jag lade 2-åringen i sängen och han måste somna till att jag vankade av och an i hans rum med en skrikande baby i famnen. Till slut somnade han, vid något skede somnade babyn av utmattning och jag satte mig och grät och visste att om ca 45 minuter kommer hon att vakna igen. Och att det kommer att fortsätta hela natten igenom. Och om jag har bra tur kommer skriket att väcka den äldre endast 2-3 gånger.

Hela den där rumban kombinerat med folk som höjer på ögonbryn, kritiserar ens rutiner och kommenterar barnens åldersskillnad. Och sedan alla som berättar om hur mycket lättare allt är med andra barnet och nu när barnen är två.

Slutligen var det någon som hade fått i mitt huvud att det var jag själv som var orsaken till koliken och att mina barn sovit dåligt. Att allt var bara mitt eget fel och att jag gjort något fel med sömnskolor osv. Och säkerligen påverkar det också barnet om föräldern är trött men det finns väl en gräns på vad man kläcker ur sig.

Jag har haft oturen av att drabbas av en stor sorg och oro precis samtidigt som jag fick barn. Jag har tidigare i flera omgångar skrivit om min mamma som insjuknade i cancer, och att vårt första barn föddes bara några dagar efter att jag fått veta att mammas cancer hade spridit sig. Om glädjen över att ha en förälder som övervunnit cancern och sedan få veta att det finns en metastas. En seg jävla metastas. I hjärnan.

Och det har varit så svårt. Och så orättvist. Och även om jag inte vet något annat om framtiden så vet jag att jag kommer att få sova hela nätter igen. Snart kommer vi att vara där.

Och den jäveln som orkar gnälla över hur ointressant det är att höra eller läsa om hur någons barn sover om nätterna. Snälla, låt helt enkelt bli och sluta läsa istället. Man känner sig helt tillräckligt misslyckad redan utan din kommentar.

Och alla ni som undrar hur jag egentligen har det med en allvarligt sjuk förälder. Fråga. Ni som frågar kan jag räkna på några fingrar. Men jag hoppas att det är många fler som bryr sig. Bara en sådan liten sak. Att fråga.

20140117-202251.jpg

Annonser

7 svar to “Om att balansera på en tunn lina”

  1. Sabina 2 april, 2015 den 06:43 #

    Håller med dig om att folk kan verkligen kläcka ur sig tokiga saker! Jag har två barn, Micke 3,5 år och Minea 1år. Då Minea var 4 månader dog min mamma. Går inte in på mera detaljer än att det var oväntat, så jag var lite i chock efter det. Efter en tid började kommentarerna komma, i stil med; det är nra att du har barnen, du kommer snabbt över det. -barnen ger dig annat att tänka, vilken tur du har.
    Joo, egentligen sant, men; nybliven tvåbarnsmamma, som inte sov ordentligt p.g.a amning. Sov sedan ännu sämre då jag sörjde min mamma. Och hade inte sovit hela nätter. Och nu 8 månader senare sover jag inte ännu heller hela nätter. Och får lite konstiga blickar då jag berättar att jag ännu sörjer min mamma, har inte fått ”tid” att sörja henne i lugn o ro.
    Men min point med denna långa kommentar är att jag kan förstå både dig o Danni med att vänta på hela nätter, på att få sova.
    Och jag hoppas att du orkar med en sjuk förälder!med den konstanta oron, och att du orkar med osäkerheten! Styrkekram!
    Jag vet hur det är att mista en.
    Ursäkta för den långa och råddiga kommentaren. Vi känner inte varandra, men känner igen mig själv i din text.

  2. pompolina 5 april, 2015 den 06:03 #

    Tack för din kommentar! Jag känner att jag förstår dig, man är ju så mitt uppe i att finnas till för alla andra än sig själv. Tar del i din sorg och styrkekram till dig.

  3. Anki 6 april, 2015 den 08:32 #

    Kramar i massor! Cancer, nyfödda och sömnlöshet driver vilken människa som helst till sin gräns. Som du skriver, du vet att det kommer bättre dagar, men väntan känns övermänsklig ibland. Tänker på dig och din mor och hoppas och ber att allt slutar bra!

  4. Anni 15 april, 2015 den 06:48 #

    Som bara en läsare känns det kanske lite väl personligt att fråga dej hur du mår med en allvarligt sjuk förälder. Vet ju inte om vad du vill del med dej här. Men du finns i tankarna ofta. För tungt är det, det vet jag. Men säkert mångdubblet tungt där mitt bland småbarnsåren. Jag gick igenom allvarligt sjuk pappa före barnen föddes och sörjer dagligen att det inte finns en morfar för dem. Dagligen. Ta vara på varandra och hoppas du får vila ibland. Se till att du får sova hela nätter nu och då tills det blir en vardag med hela nätter hos er. Hoppas ni snart är där. Hos oss händer det en kanske två gånger i veckan att alla barnen sover hela natten, men ett wc besök eller napp tillbaka i munnen är mycket bättre än vaken hela halva natten. Styrekram

    • pompolina 19 april, 2015 den 06:23 #

      Tack Anni. Menade absolut inte att folk här borde fråga mera hur det är. Eller jag har inget emot det men tänker kanske mera på människor som man är omringad av och så. Men det är säkert inte lätt för någon.
      Och Vi är på god väg mot hela nätter, ibland går det bättre ibland sämre men alltså det är redan helt ok.
      Och jag beklagar din sorg. Kan föreställa mig att den finns där dagligen. Kram till dig med!

      • Anni 19 april, 2015 den 06:30 #

        Det var lite det jag tänkte, att du skrev om dem omkring dej och inte om oss läsare på andra sidan skärmen. Skönt att nätterna börjar reta ut sej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: