Att vara gravid med andra barnet

22 Maj

Jag har inte skrivit nästan något om min graviditet den här gången, men jag har funderat en massa på hur mycket allting skiljer sig från det då man väntade det första barnet. Det som överraskar mig mest är nog omgivningens reaktioner. Med första barnet frågade alla hur man mår, oroade sig över att man lyfter saker och bekanta och obekanta älskade att berätta hur otroligt mycket ens liv kommer att förädras och hur iiiiinget kommer att vara sig likt. Och så gratulerade folk också en.

Nu så frågar ingen hur man mår eller hur man orkar (förutom då ens närmaste såklart!), istället för att få hjälp med att lyfta tunga saker så trampar folk ungefär på en, ingen säger ett knyst om hur det kommer att ändras då man plötsligt har två barn istället för ett. Och det är faktiskt knappt någon som gratulerar utan istället får man som reaktion, jaha, aijaa, okej eller att man säkerligen räknat ut med kalendern hur man kan dra ut den mesta fördelarna från arbetsplatsen.

Det stör inte mig alls, men tycker det är intressant att det är så. Okej, kommentarer om att man räknat med kalender ut vad som gynnar en mest tycker jag är totalt onödiga, och faktiskt sårande. Min första graviditet slutade t.ex. inte med att ett barn föddes, utan den slutade i samband med ett ultraljud i vecka 11 då inga hjärtljud hittades. Så jag är verkligen ingen som tar saker och ting förgivet och planerar barn med kalender i handen.

Hur tycker ni andra att det skiljer/skiljde sig att vara gravid då man redan har barn från tidigare?

Annonser

12 svar to “Att vara gravid med andra barnet”

  1. ingelarudhberg 22 maj, 2013 den 02:30 #

    Men vad märkligt?! Skall inte omgivningen kunna gratta en när man får flera barn? det låter nästan som att man tycker att har du ett barn kan du nog klara av tunga lyft m.m fast du är gravid. Kommentarer om hur man planerat barn enligt någon kalender är som du skriver totalt onödiga, det är väl ingen som vet vad man gått igenom innan! PÅ din fråga har jag tyvärr inga svar, kanske någon dag har jag det, vem vet 🙂

    • pompolina 24 maj, 2013 den 06:14 #

      Ja, jag vet inte. Men märkligt är det nog. Tror nog inte (eller hoppas ivarjefall) att folk inte är oartiga på flit, utan att det bara är något som de inte gör utan att tänka på det desto mer.

  2. Neppe 22 maj, 2013 den 03:56 #

    Mest skiljde det väl med att det var så mycket tyngre. Våra barn har 2 år och 4 mån ålderskillnad så det blev en hel del bärande och skuffande ännu som höggravid, det skulle jag aldrig ha gjort under första graviditeten. Men just det där att inte vara lika försiktig och orolig hela tiden upplevde jag nog också som skönt.
    Jag tror att folk har ett enormt behov av att berätta om hur mycket ens liv kommer att förändras då man får barn och sen när man redan har ett så tappar det liksom sin charm. Men visst ändras ju livet igen en massa i och med att man plötsligt skall räcka till för två. Lycka till med allting 🙂

    • pompolina 24 maj, 2013 den 06:17 #

      Tack! Jo, håller helt med dig om att det är mycket tyngre. Dessa barn kommer att ha en åldersskillnad på 1 år och 11 månader ungefär så det är en hel del bärande när man bor på tredje våningen utan hiss :/ Och haha, helt rätt har du säkert med det där att det tappar sin charm 😀

  3. jonna 22 maj, 2013 den 07:27 #

    Jag tror att omgivningens reaktioner också beror lite på en själv. Under första graviditeten kan man ofta stråla av lycka och förväntan, medan man ofta under andra graviditeten inte ännu sover hela nätter men ändå går på jobb, har kanske ett trotsande barn hemma och som sagt skuffar på tung barnvagn och bär omkring på ett tungt barn. Man hinner kanske inte njuta, fundera och planera så mycket med redan ett litet barn i huset. Det hela går mycket snabbare/ för snabbt? Under andra graviditeten strålar man kanske mer trötthet och lite oro för hur det hela ska gå? Så var det åtminstone för mig.

    Märkte på vslutet att vår granne är gravid med nr 2. Gratulerade henne, men skämdes efteråt åt att mina kommentarer därefter inte var värst uppmuntrande. – Under två års åldersskillnad? Mmmm. – Den äldre fortsätter inte på dagis? Mmmm. – Ja det är ju inte så lätt att räcka till för två små. Mmmm. – Kommer inte själv ihåg så mycket av det första året med två, mmmm. MEN som hon positivt konstaterade så har alla alltid klarat av det – och det gör man! Men det är väldigt annorlunda än med baby nr 1, och väldigt beroende på hurudan baby man får och hur den äldre tar det hela.

    Två barn fick mig att förstå hur olika barn är – och att mycket beror på personligheten och inte på uppforstan. Denhär insikten är jag jätte tacksam för! Tex. sovskola gjorde vi på samma sätt åt båda med olika resultat. Med nr 1 var vi stolta och trodde det typ var tack vare oss sömnskolan gått så bra. HA! Lite visste vi att det med exakt samma metod slutade med katastrof med temperamentsfulle nr 2. Jag hoppas jag med två barn blivit lite med ödmjuk med mig själv och min uppfostran, inte kräver lika mycket av mig själv och ger förlåtelse till mig själv lättare.

    • pompolina 24 maj, 2013 den 06:28 #

      Säkert har du helt rätt med det där angående folks reaktioner! Vid det här laget är jag ganska trött och slut men vid det skedet som jag berättade till folk kännde jag mig faktiskt mer utvilad än på länge (i och med att jag börjat jobba, konstigt nog) och jag hade äntligen börjat må lite bättre och kännde helt ny energi därför. Men hur som helst tycker jag nog det hör till social kompentens att gratulera då någon berättar att den väntar barn. Lika som det hör till att säga ”krya på dig” då någon är sjuk.

      Och skall bli otroligt spännande att se hurdan personlighet den här nya typen har!

  4. Penny 25 maj, 2013 den 12:39 #

    Just så där var det nog för mig med med skillnaden att eftersom jag inte farit tillbaka på jobb däremellan sa ingen något om det. Däremot fick jag höra en massa om hur jävla galna vi är som får två barn så tätt, för att sen inte ens tala om hur det var att få ett tredje. Oftast var de som sa något negativt sådana som inte fått barn så tätt utan kanske velat få (tolkar jag?) eller som bara inte tänkte sig för.

    Alla de som fått barn tätt sade exakt samma som jag säger: det är (eller kan vara) tungt i början men lättar sedan då barnen börjar leka och sen är den lilla åldersskillnaden bara till nytta. Då jag berättade om min tredje graviditet åt en person fick jag faktiskt inte höra något bra av denne, inte grattis inte något annat än fnys och ”hurharnitänktklaradet”. Men denne person hade kanske också några negativa upplevelser/känslor bakom sig, vem vet.

    Jag önskar dig lycka till som tvåbarnsmor och att du är nådig mot dig själva, det har inte varit tillräckligt. Sänk ribban då det känns jobbigt, sköt bara basbehoven, inget extra, skit i alla andra och speciellt i dem som inget fiffigt har att säga. Umgås med sådana som är i liknande situation men jämför för guds skull inte dig med någon annan!

    Våga medge att det är tungt, att du ärg arg, ledsen, trött, deprimerad eller att du inte alls är det. Be om hjälp ifall det känns så. ”Tidigt stöd för barnfamiljer” via rådgivningen t.ex. eller samtalshjälp åt dig själv ifall det känns så. Ta dagen som den kommer, njut av dina barn, av stunder ensam (måste finnas sådana) med båda, med bara en och glöm inte din man! Det var mina tips för idag!

    Ifall du vill snacka mera/träffas är jag här, ganska nära 🙂

    Kram, trebarnsmamman med kanske någon skruv kvar i huvudet, men inte så många….

    • Penny 25 maj, 2013 den 12:42 #

      Här skrev jag nogh något fel:
      ”Jag önskar dig lycka till som tvåbarnsmor och att du är nådig mot dig själva, det har inte varit tillräckligt” menade säkert att du är tillräcklig som du är, ”kyllin hyvä” som det heter på finska….Att tro att man ”måste göra en massa grejs” är ju vanlig, I know.

    • pompolina 28 maj, 2013 den 07:02 #

      ÄÄäh, skrev ett långt svar men lyckades radera det imisstag.

      Men kort sagt då, tack för din långa kommentar! Jag ser nog också liten ålderskillnad som en positiv sak och lyfter på hatten till dig med tre små.

      Och så vill jag också tro att ingen är elak i sina kommentarer angående saken på flit utan just som du säger bara inte tnket efter eller har ngr eget på agendan som är negativt.

      • Penny 30 maj, 2013 den 09:10 #

        JAg tycker det bästa är att träffa andra i samma (eller nästan) situation och få höra att de också har haft det svårt, jobbigt, kiva eller whatever. Det ger hopp, styrka och kanske goda idéer till framtiden och så vet man att man inte är ensam! 🙂

  5. Sandra 28 maj, 2013 den 08:49 #

    Jag tyckte nästan det var värre andra och tredje gången när man lite hade en uppfattning om vad som hände och fatta mera vad som va på spel. För att inte tala om förlossningen. Jag trodde tillexempel att en förlossning handla om att man krysta i 10 timmar, så som dom visar på tv. Så är det ju sällan. Vill inte skrämmas, en förlossning är ju en av det största en kvinna kan göra.
    Under första graviditeten var man ju mera i ett lyckorus och påriktigt ‘ va gravid ‘ andra och tredje gången hade jag barn o vänta samtidigt. Inte alls nån stor juttu. Gick lite vid sidan om. Kan ju också bero på att mina barn är födda så tätt. 3 barn på 3 år.
    Två barn är ingen match, största delen av tiden. Vågar till och med påstå att inte tre är så farligt heller. Du är ju bara inställd på att det går över, dom lär sej hela tiden. Du måste bara sätta dej själv och dina egna intressen på paus dom första månaderna.
    Barnen anpassar sej super bra av att ha ett syskon, speciellt när dom har så liten ålder skillnad!
    Lycka till!

    • pompolina 29 maj, 2013 den 07:19 #

      Jag kommer själv från en stor familj, vi är fem barn så jag vet nog att jag skall klara av två galant. Fast sen igen, det finns ju skillnad på barn också och vissa är bara mera krävande än andra. Men det hjälps inte att oroa sig över det, jag går nog in med den inställningen att allt skall gå fint.

      Och angående hela förlossningsaspekten så har jag på flit tagit lite avstånd till att uttala mig om det. Det är så förbaskat laddat ämne. Det ÄR helt garanterat tufft som bara vad! Dock tycker jag inte om att man lägger så mycket tid och energi på att man t.ex. skall planera sin förlossning. Själv gick jag från första början in med en inställning att det slutligen inte är något som jag kan ha full kontroll över och jag tar det sedan som det kommer istället för att ladda upp en massa förväntningar hur jag vill att det skall bli. Är en kontrollfreak så det var bäst så insäg jag. Och tycker det var det bästa beslutet fortfarande. Sedan blev det ju snitt och trots att jag absolut inte tänkt att det skulle bli så, så var det antagligen också lättare att acceptera just för att jag släppt tanken över att ha full kontroll över situationen.

      Sedan vet jag också att det ses ner på folk som inte haft en vaginalförlossning utan snittats men själv tycker jag inte det är någon skillnad hur barnet kommer ut ur magen, bara det gör det på det sättet som är bäst och utgör minst risk för barnet.

      Jag har inte delat med mig desto mer förlossningsberättelse just av dessa skäl. Det verkar nästan som att man inte är riktig kvinna om man inte fött på det traditionella sättet och upplevt den där smärtan. Men eftersom min vatten gick innan inplanerat datum för snitt fick jag nog också känna en hel del smärta och sammandragningan natten som jag låg inne och väntade på morgonens första operationstid. Och då kunde jag inte göra något för att lindra smärta för jag fick inte röra på mig. Dessutom hade allt fostervatten tömts så det var inte så skönt med 3660 gram baby i magen som trampar på ens inälvor. Så nog får man leva med en hel del smärta trots att man snittas 🙂 fast det inte är alls samma, jag vet.

      Skall bli spännande att se hur det går denna gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: