Maratoninlägget om sömn

27 Dec

Här kommer det nu. Maratoninlägget om sömn.

Vincent var en superlätt baby då han var nyfödd. Han klarade sig med två nattmatningar och sov som en stock däremellan. Jag lärde mig ganska snabbt tricket att pumpa mjölk på kvällen innan jag lade mig och sedan ge den första nattmatningen från flaska. På så sätt fick han i sig en större mängd mat på mindre tid och jag slapp amma korta tio minuters pass tätt inpå varann. Det andra trixet var att rapa honom ordentligt, även om man fick vänta på den där rapen upp till 30-40 minuter. På så sätt sov han fint sin natt. Andra nattmatningen ammade jag honom, alltid nästan 45-60 minuter. Sjukt lång tid tycker kanske vissa men det var den tiden det tod att amma honom (också på dagen), men då kunde man vara säker på att han höll sig mätt i 3 timmar. Och hellre så, än att dra fram bröstet med 20 minuters mellanrum, tyckte jag själv alltså. Dagssömn däremot, det var han inte så bra på, han var en typisk powernap baby och sov 10 minuter och 15 minuter och 30 minuter här och där längs med dagen. När han var 3 månader kunde han ibland vakna och äta första gången kl.05!

Förra julen då Vincent var ungefär 3,5 månader gammal vände allting. De horribla nätterna som jag läst om att andra gick igenom med väckningar non-stop hela natten, de var plötsligt en del av vårt liv. Redan vid nyåret var jag så utmattad att jag grät för att jag inte orkade vaka till 12-slaget och fixa den där middagen som vi planerat. Då hade de råddiga nätterna bara varat några veckor. Vid det här laget vaknade i genomsnitt 4 gånger i timmen, ibland lite oftare.

Ganska snabbt insåg jag att vi inte kan ha det så här. Jag läste in mig på en massa om barn och sömn och plockade åt mig tips. Jag gjorde upp ett dagsschema med exakta mat- och sovtider. Kvällsrutin hade vi redan haft från första början men jag ändrade lite på den också. Och så var jag supernoga med att markera att dagen började genom att klä på barnet, inget pyjamashäng hela förmiddagen.

Det ledde inte till några stora förändringar. Förutom att dagssömnen började funka på ett lite bättre sätt. 30-40 minuter på morgonen, 1,5 timmar på dagen på 30-40 minuter på kvällen. På rådgivningen rekommenderade de att öka maten från 4 till 5 mål och att flytta honom till eget rum och sova. Testade det också, men tyvärr ledde inte det heller till några större förändringar i sovandet. Han vaknade minst en gång i timmen och tog morgon 04.30-05.30 tiden. Vid det här skedet tillämpade jag tass-metoden då Vincent vaknade på natten, men eftersom han sov på rygg lade jag handen på hans mage istället för ryggen. Det funkade väl sådär. Mat fick han vid det här skede en gång om natten, minns inte riktigt när jag lämnade bort den första matningen.

Vi besökte en osteopat i hopp om att få lite hjälp. Den första osteopaten var inte specialicerad på barn men hon behandlade Vincent två gånger och det hjälpte lite, tillfälligt åtminstone. Hon rekommenderade också en behandling för mig eftersom hon misstänkte att min egen trötthet och utmattning påverkade barnets sömn. Tyvärr var min behandling värsta slöseriet på pengar, hade mått mycket bättre av att gå på en avslappnande massage tror jag.

Vi beslöt ännu att ta Vincent till Lapsen tähden där det fanns en osteopat som var specialiserad på barn och hos honom var vi kanske 3 eller 4 gånger tror jag. Det var en man med långa rastan och mycket bestämda åsikter, men beslöt mig att se mellan fingrarna (höll verkligen inte med honom i allt) för helt tydligt hjälpte något som han gjorde. Men tyvärr igen, bara tillfälligt för en natt eller två. Och den sista gången som vi var hos honom satte han bara handen på Vincents huvud och konstaterade att allt nog är bra nu. Sedan babblade han på nonsense i 20 minuter och sade hejdå till oss och fakturerade för hela timmen. Det blev lite dålig smak av det hela.

När Vincent var 5 månader gick jag på en sömnföreläsning som Barnavårdsföreningen ordnade. Den var tröstande och inspirerande och hem från den kom jag fast besluten om att köra sömnskola ordentligt. Jag lärde Vincent att somna själv i sin säng på kvällarna och det gick förvånansvärt bra. På fyra kvällar totalt hade han lärt sig att somna helt på egenhand och det har hållit i sig.

Teorin om att barn lär sig somna om av sig själv om de somnar in på egenhand däremot håller nog absolut inte i vårt fall. Men på föreläsningen fick jag bl.a. veta att i tassmetoden skall man lägga handen just på barnets rygg för att det finns så mycket mera lugnande nervbanor (det här är nog inte säkert någon korrekt term men det är så som jag minns det) längs med ryggen. Så varje gång Vincent vaknade lade jag honom och ligga på sidan och placerade handen på hans rygg. Och det funkade i den meningen att man nu bara behövde lägga nappen i munnen och lägga ner honom så sov han redan. Men någon större förändring i antalet väckningar per natt skedde tyvärr inte. På föreläsningen visades också hur en sömnkurva ser ut för en 6 månader gammal baby, pendlandet mellan lätt och djup sömn och tydligen är det så att kl.05 jobbar tillväxthormonerna som mest och därför rekommenderades nattmatningen (om sådan ännu pågår) att försökas pricka in just då, eftersom det kan vara svårt att få barnet och sova just den tiden.

När Vincent var 7 månader åkte vi till Floria och där fick jag uppleva en så skön vecka med sömn. Vincent sov plötsligt bra! Någon enstaka väckning per natt och en flaska mjölk och nätterna gick fint, likaså dagssömnerna. Tyvärr höll det inte i sig när vi kom tillbaka hem, men det var verkligen vad man kan kalla semester!

Från 8 månader och framåt kunde vi uppleva perioder med lite lättare nätter. Kanske bara 3 väckningar per natt och första vaknande vid kl.03. Men som sagt varade det bara i perioder, och jag fortsatte ge nattflaska till honom eftersom det var ett sätt att garanterat få två timmar sömn till. Men tur nog så somnade han om lätt. Som 8 månader sov han sin första natt ifrån mig, och såhär i efterhand kan jag inte fatta att jag väntade 8 månader! Jag var så rädd att ingen skulle orka med hans vaknanden att jag inte täcktes be om hjälp. Det var nog det dummaste, själv vakade man natt efter natt men trodde att ingen annan skulle orka med EN natt. Men fick såklart hjälp om dagarna redan tidigare och då försökte jag åtminstone sova lite.

När Vincent var 10 månader åkte vi på semester till Alcudia, där tog han sina första steg och började sova riktigt oroligt igen. I samma veva började han vägra mjölk (ersättning) så han slutade självmant med nattmatningen. Och efter det var det slut på att få honom att somna om lätt på morgonnatten.

Någonstans kring 1-årsdagen började sömnen krångla ordentligt igen. Väckning 1-2 gånger i timmen, och första gången vaknade han redan kring kl.21 och om man hade bra tur så somnade han om lätt. Men allt oftare blev det maraton mellan våra sovrum 10 minuter-15 minuter-5 minuter,  så kunde det pågå i en timme eller två.

En lite bättre period blev det under hösten då han började sova lite längre på morgonen, fram till 07 snåret. Då med hjälp av vattenflaska kring 05 tiden.

Snart är Vincent 1 år och 4 månader och just nu är nätterna väldigt tunga. Det finns inget mönster i dem hur man än försöker tolka. Normalt är fortfarande att det vaknas en gång i timmen. Om det är en bra natt kan det hända att han vaknar bara 3 gånger innan 05.30, sedan kan han fortsätta sova i 45 minuters intervaller i vår säng fram till 07.30. Tyvärr sker detta i genomsnitt 3 gånger i månaden.

Men är det en sämre natt kan han vara vaken från 03-05.30. Då står han i sin säng och ropar och gråter och så fort man tror att han somnat om börjar det om igen. En timme brukar jag orka kämpa, efter det är jag tvungen att lyfta honom till vår säng. Där ligger han och glor i taket och bökar omkring och stiger upp och stå. Vid något skede är han så trött att han bara sparkar, slår och klöser. Ja, och gråter såklart. Vissa sådana nätter har jag gett honom värkmedicin, och det verkar ha funkat. Kan vara att det handlar om tänder, jag vet inte. Men han har alltså haft konstant tänder påkommande sedan han var 6 månader. Idag har han 12 tänder av vilka 4 kindtänder inte är helt frame ännu.

Dagssömn soves relativt bra, en gång om dagen och 2-2,5 timmar, men tyvärr ofta med ett vaknande där emellan. Mina bästa sätt att orka just nu är att sova (eller försöka åtminstone) då han sover på dagen och tyvärr, att lägga mig strax efter att han somnat på kvällen. Jag har också blivit bättre att be om hjälp då jag måste få vila. Jag önskar att jag skulle vara bättre på att be om den där egna tiden och komma ut och träna eller träffa vänner oftare. Nu har jag använt min egentid till att städa och ordna och det är verkligen inte klokt.

Som läsning kan jag rekommendera Unihiekkaa etsimässä, jag tror att många kan ha hjälp av den. Och fast vi har ett barn som sover dåligt om nätterna så kan jag vara otoroligt tacksam över att han varit helt frisk hela första året. En liten släng av snuva vid 7-månader, men annars frisk som en nötkärna. Och glad och nöjd som oftast. Väldigt busig numera men det är en helt annan historia.

Annonser

16 svar to “Maratoninlägget om sömn”

  1. ingelarudhberg 27 december, 2012 den 10:45 #

    Oj vilka nätter ni haft/har! Otroligt bra att ni/du orkat kämpat såväl ändå. Hur gjorde ni för att lära V somna själv? Har han tutt när han sover? Nu är inte våra nätter på långt när som era, men skulle vara skönt om våran fröken kunde lära sig sova utan napp och på så vis kanske somna om själv om nätterna?

    • pompolina 27 december, 2012 den 02:16 #

      Ja, det har nog inte varit lätt alla gånger, men man klarar sig på något vis 🙂

      Jag lärde V somna själv genom fast kvällsrutin som avslutades med ”närhetstankning” (sång och saga i famnen). Sedan lade jag honom och sova i egen säng med sitt gosedjur, sade godnatt gav puss och gick ut ur rummet. Han började ju gnälla/gråta och så gick jag in igen och lade honom och lät handen vila på ryggen tills han var lugn. Och samma pånytt i några etapper. Ganska snabbt så lärde han sig att bara lägga sig och börja sova. Såklart att han bökade på en stund ibland, men på egenhand började han somna sedan.
      Han har nog tutt då han sover, har haft det sedan han var riktigt liten. Han lärde sig ganska snabbt att hitta tutten själv och lägga den i munnen…

      Absolut skulle det vara skönt att slippa av med tutten och det är ju värt ett försök för er! Men så länge våra nätter är så trasiga som nu så har jag tänkt att han får behålla sin tutt.

      • ingelarudhberg 27 december, 2012 den 02:35 #

        Underligt hur man står ut och klarar av en hel del fast när man tänker på det har det varit hur jobbigt som helst. Som sagt, tycker ni gjort det bra ändå!
        Alicia hittar tutten dagtid och sätter den själv i mun, men på nätterna har jag till och med ibland svårt att hitta den, hon somnar dagssömnen ute i vagnen utan tutt ibland, jag har bara inte orkat bråka med henne på kvällarna, oftast slocknar hon på stört när jag lagt henne eller så bökar hon lite men inget mera, kanske kan vara värt att pröva utan tutt. Fast sen igen är de små eller sover bra med tutt varför bråka?
        Tack för ditt svar! 🙂

      • pompolina 27 december, 2012 den 07:11 #

        Ja, du har nog rätt! Och visst kan det vara svårt att hitta den där tutten. Rekommenderar varmt de där tuttarna som lyser i mörkret!

  2. Tanja 27 december, 2012 den 02:00 #

    Ååh jisses, vilken tuffing du är! Vår son som är 5½ månad nu ska sova första ggn hos mormor o morfar på lördag och gudars så jag ser fram emot en natt utan väckningar. Skulle inte själv ha bett om det, men de erbjöd sig att sköta en natt så jag får sova. (Maken måste ju få sova så han orkar jobba!) Det e konstigt att man ska ha så svårt att be om hjälp. Hoppas era nätter reder ut sig! 🙂 Och vilken tur att V är snäll och nöjd annars!

    • pompolina 27 december, 2012 den 02:17 #

      Tack! Och hoppas att du får en skön natt med mycket sömn. Och man behöver ju inte vara en sån tuffing hela tiden, man kan ju faktiskt be om hjälp fast man skulle klara sig själv 🙂

  3. http://muffinaround.com 27 december, 2012 den 05:09 #

    Vau så duktig du varit! Det är märkligt hur mycket man orkar, kan ibland inte fatta. Låter nog väldigt jobbigt. Det är nog märkligt det där med bebisars sömn och hur vissa bebisar har så lätt med sömnen och andra får kämpa som bara vad. Och det där med att be om hjälp, hurja svårt! Helt som någon inte skulle klara en natt med lite sömn om den får sova nästa natt. Jag har känt helt lika.

    Jag har hört att man kan få en remiss från rådgivningen till en sömnskola. Alltså att bebisen typ lämnas där och någon sjukskötare kör sömnskola. Det låter väldigt tufft men har ni funderat på det?

    Du har säkert också läst Elizabeth Pantleys Somna utan gråt?

    Det är nog tur att man älskar sin unge så ofattbart mycket för annars skulle man ju inte orka med holabaloon på nätterna 😛 Jag hoppas så innerligt att era nätter ska bli lugnare. Tack för din text!

    • pompolina 27 december, 2012 den 07:16 #

      Tack, som tur så har jag aldrig varit så på botten att jag kännt att jag vill ge upp 🙂

      Jo, har läst boken men någon sådan remiss har jag aldrig hört om! Har såklart talat om detta varje gång på rådgivningen och också hos privat läkare men de anser att om barnet visat att de kan sova en ok natt så är det ingen fara. De menar väl att det inte finns någon neurologisk orsak till sömnproblemen och därför gör de inget…
      Men skall absolut fråga på V:s 1,5års rådgivning om detta. Det som vi blivit erbjudna är ”ensituki” dvs någon som kommer och hjälper till hemma enligt det som passar en bäst. Men då har jag upplevt att jag kan få det stödet av mor- och farföräldrar och tagit hjälpen därifrån istället.

      • http://muffinaround.com 27 december, 2012 den 07:24 #

        Okej, men fråga! Jag vet inte heller vad det är för juttu men jag har hört att det lär finnas något sådant. Typ på sjukhus eller så. Såg också att Pikku Jätti hade någon sömnskola-grej men vet inte exakt vad det handlade om.

        Alla allergier och sådant är ju säkert också checkade? Hmm… kanske han bara är en snuttsovare. Nå, som teini har du säkert svårt att väcka honom 😀

      • pompolina 30 december, 2012 den 07:02 #

        Jo, är inte helt säkert vad jag tycker om en sådan metod men alltid är det ju bra att veta sina alternativ. Det finns inget som tyder på allergier så därför görs inte heller några tester. De misstänkte helt enkelt senast separationsångest och det börjar jag också tro mer och mer på.

        Men jo, han får väl lov att sova sen när han blir äldre då! can´t wait 😀

  4. Linda 27 december, 2012 den 06:19 #

    Det är så svårt att ge några goda råd, eftersom det som fungerat hos oss, fungerar nödvändigtvis inte alls hos andra och tvärtom. Men du är nog guld värd, när du kämpat och testat olika metoder och är bestämd! Kanske du kunde prata om det på rådgivningen ifall det fortsätter? Och BE ABSOLUT om hjälp om det behövs. Vi mammor e ibland sådana ”idioter” när vi skall klara allt oss själva.. 🙂 En stor kämpekram!

    • pompolina 27 december, 2012 den 07:19 #

      Jaa-a, vad kan det månne vara som gör en till en sån mamma-fjant!? Säkert något dåligt samvete igen på ngn nivå. Men jo, jag är absolut inte ute efter några tips med texten. Ville bara dela med mig det i ett och samma inlägg som flera brukar fråga om. Och nu känns det som att det här ämnet är färdigt behandlat, åtminstone blir det knappast några flera inlägg med samma tema. Kram!

  5. Kipa 27 december, 2012 den 07:05 #

    Ja du e otrolig som har orkat me så lite sömn. Önskar SÅÅÅÅ att V kan börja sova bättre så du får sova! Kram

    • pompolina 27 december, 2012 den 07:19 #

      Tack, det önskar jag också! och hoppet finns nog där! Kram

  6. sofia 19 februari, 2013 den 10:26 #

    Tack för ett väldigt bra inlägg! Har själv en bebis som sover lite si o så… är intresserad av boken Nukkumattia etsimässä som du rekommenderade men hittar int den nånstans. Var kan man få tag på den?

    Hälsn. Sofia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: