Femte dagen nu på tumanhand med ett litet busfrö. Mera tänder som spricker fram, klibbiga fingrar som kniper och menar titta på mig, titta på mig, titta på mig, klättrande ben överallt, och ett huvud som dunsar i golvet med jämna mellanrum, gråt, famn, famn, famn. Men det som gör att jag kallsvettas av oro och blir alldeles slut i huvudet är den här trappan. Det går inte att släppa blicken ens en sekund.
Porten har vi specialbeställt i början av april och det skulle ta en månad. Men ja, här sitter vi och väntar.
Annonser
Jag tror jag vet var ni bor 🙂 Man ser iaf en likanden snurrtrapp i den lägenheten som är i huset alldeles vid första uppfartsrampen till Drumsö?! Vi har bott på Enåsvägen på andra sidan länsiväylän för ett par år sen…
Jess, där bor vi 🙂