Preggobloggen del.150

30 Aug

Samtidigt som man tycker att man varit gravid i en lång evighet är det konstigt hur det hela fortfarande verkar lite overkligt. Ännu i juli kunde jag gå förbi en spegel och nästan bli lite skrämd över min spegelbild, och bara: Shit, jag ÄR faktiskt gravid helt påriktigt!

Det är så konstigt för de första 20 graviditetsveckorna var det som varje minut skulle vara ett dygn, varje toalettbesök var ett skräckmoment, samtidigt som varje dag som gick var en vinst.

Nu är den här tiden snart förbi, och visst tusan är det hundra år sedan Januari och det där testet.

Sånt som jag aldrig kommer att glömma från den här tiden är

Illamåendet: Jag kunde inte äta ost, skinka, kött, mjölkprodukter, wokgrönsaker, varma drycker eller mörkt bröd. Blandannat. Jag kunde inte tåla lukten av alkohol, människor på morgonbussen, banan, stekos, snus, kylskåp och värst av allt var nog tobaksrök. Och av att borsta tänderna följde varje morgon och kväll en kamp med spyreflexen.

Det som jag däremot fick i mig var iskall saft, korv (knackis), isglass, ljust bröd och salmiak.

Det som inte blev som jag trodde var nog träningen och att jag var tvungen att lämna bort den. Och så trodde jag att jag skulle vara mycket mera sugen på alkohol, men det var faktiskt det sista jag ville ha och känner fortfarande heller inget större sug.

Det tråkigaste har kanske varit oron och rädslan i början. Jag slappnade av först efter v.20 och det var också först då som jag inte gömde min mage mera. Och det där näsblodet som flödade. Och svullnaden och känslan som försvann från armarna Fast nej, illamåendet var nog värst. Det och den där rädslan. Kombinerat.

Det som varit mest överraskande har nog varit mitt lugn (efter början då). Jag har kännt mig lugn och säker och harmonisk. Inte varit orolig för förlossning eller orolig för första tiden. Jag känner bara att jag är ju hans mamma. Vem annan skulle kunna ta hand om honom bättre än vi?

Och så har jag också varit överraskad över hur snabbt de här sista månaderna har gått.

Och över 4D ultraljudet och hur perfekta drag en så liten människa kan ha så tidigt.

Och över hur bäst Pappan till vår son är.

Och över att den lilla hittat en helt omöjlig favoritställning i sidoläge med fötterna före, och att han vägrar flytta på sig.

Blandannat.

 

Annonser

4 svar to “Preggobloggen del.150”

  1. Linda 30 augusti, 2011 den 07:52 #

    • pompolina 31 augusti, 2011 den 06:57 #

  2. hemmamami 31 augusti, 2011 den 09:47 #

    Jo, är det inte härligt när man äntligen vågar börja njuta av graviditeten och inte mera behöver vara så orolig? Jag hade helt samma sak i början, framförallt då vi hade försökt så länge och när jag äntligen blev gravid var jag så rädd över att jag skulle få missfall. Men efter en tid började man bara lita på att den lilla varelsen i mig nog kommer att kämpa till the end, och då kunde man ordentligt börja njuta av graviditeten. Och jag verkligen älskade att vara gravid! Inget illamående, inga egentliga krempor (förutom ryggont, men det fick man ta).
    Tänk så spännande att det inte är lång tid kvar tills ni får hålla ert knytte i famnen! 🙂 Lycka till med slutspurten!

    • pompolina 31 augusti, 2011 den 07:00 #

      Jo, det var nog jätte härligt. Förhoppningsvis kommer jag att unna mig lite mera lugn ifall jag någongång blir gravid pånytt. Tack, jag skall försöka njuta av slutspurten så bra jag kan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: